Kompetensförsörjning
i Dalarna
i Dalarna
Rapporten är skapad av Samhällsanalys, Region Dalarna
Senast
uppdaterad: 2024-10-15
Denna rapport ger en bild av läget i Dalarna med fokus på kompetensförsörjningen. Rapporten uppdateras två gånger per år och ett antal viktiga trender och mönster sammanfattas här:
Fånga upp de stora dragen i rapporten: Vi ber ChatGPT göra en sammanfattning i 6 korta punkter.
Demografiska förändringar: Dalarna står inför en åldrande befolkning och minskande arbetskraft. Detta kan leda till en ökad efterfrågan på vårdtjänster och en minskad arbetskraft inom vissa sektorer.
Strukturella förändringar på arbetsmarknaden: Arbetsmarknaden genomgår strukturella förändringar för att anpassa sig till den förändrade demografiska profilen. Det kan innebära ökad efterfrågan på teknologiska lösningar, automation och andra effektiviseringsåtgärder för att kompensera för bristen på arbetskraft.
Matchningen på arbetsmarknaden
Utbildningssystemets bidrag
Webbrapportformatet ger möjligheter att enkelt automatisera uppdateringar när ny statistik finns tillgänglig. Publiceringsdatum visas längst upp på sidan.
För att förstora diagrammen i rapporten, högerklicka på ett diagram och välj alternativet “Öppna bild i ny flik”.
Genom att klicka på blå text går det att följa länkarna som öppnas i en ny flik.
Sverige och Dalarna har en åldrande befolkning och aktuella prognoser från SCB (SCB, 2024) pekar på en utveckling där allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler unga och gamla. Den demografiska försörjningskvoten mäter förhållandet mellan individer i arbetsför ålder, och unga och gamla. Sedan 2006 har försörjningskvoten i Dalarna ökat från 76.5 till 91.9 mellan 2006 och 2023. Det innebär att 100 personer i arbetsför ålder ska försörja ungefär 92 personer utanför arbetsför ålder. Redan idag är försörjningskvoten i Dalarna den högsta i landet och förväntas öka över tid. Det kommer att förstärka den brist på arbetskraft som råder redan i dag och påverka näringslivets och offentlig sektors möjlighet att rekrytera personal.
Figur 1
I kombination med att försörjningskvoten ökar, minskar även
befolkningen i arbetsför ålder över tid. Mellan 2002 och 2022 minskade
antalet inrikes födda i arbetsför ålder med cirka 20 000 personer.
Samtidigt har antalet utrikes födda ökat under samma period, men inte i
lika stor omfattning, vilket leder till att befolkningen i arbetsför
ålder som helhet krymper.
Figur 2
Befolkningsutvecklingen i Dalarna har varierat över tid med
såväl uppgångar som nedgångar. Den senaste stora nedgången var i samband
med den ekonomiska krisen runt millennieskiftet och en uppgång skedde i
samband med flyktingkrisen 2016. 2023 observeras en tydlig nedgång i
Dalarnas befolkning. För en mer ingående analys av
befolkningsutvecklingen, se
Befolkningsutvecklingen
i Dalarna.
Figur 3
En utveckling mot en allt äldre befolkning leder till
arbetskraftsbrist, vilket är en trend som kan observeras på många håll i
landet. Därutöver kan även kompetensbrist uppstå, om de som står till
arbetsmarknadens förfogande inte har de kompetenser som efterfrågas
(Tillväxtanalys,
2024).
Att hitta lösningar på kompetensförsörjningsutmaningen blir avgörande för att skapa en hållbar regional utveckling. Den regionala utvecklingsstrategin, Dalastrategin 2030, pekar även ut en väl fungerande kompetensförsörjning som ett område där nya lösningar måste hittas i perspektivet av en åldrande befolkning.
Snabb teknologisk utveckling skapar behov av förändrade kompetenser samtidigt som utbildningsområdet är mer trögrörligt. Det leder till att jämvikt mellan efterfrågan och utbud, och matchning på arbetsmarknaden, blir svårare att uppnå med försämrad effektivitet som följd. Frågan om arbetskrafts- och kompetensbrist är komplex.
Rapporten syftar till att belysa läget kring kompetensförsörjningen i länet och fungera som en grund för informerade beslut och samverkan. Målet är att peka på ett antal utmaningar som arbetsmarknadens aktörer behöver adressera för att uppnå Dalastrategins målbild för 2030 om en väl fungerande kompetensförsörjning.
Rapporten redovisar först efterfrågan respektive utbud på arbetskraft i Dalarna. Därefter studeras de olika utbildningsnivåerna i Dalarna mer ingående, följt av en diskussion om hur väl arbetsmarknaden i Dalarna fungerar.
Reglab (2014) definerar arbetskraftsefterfrågan som “mängden arbetskraft och dess egenskaper - kompetens, kunskaper, utbildning, yrkeserfarenheter - som arbetsgivare efterfrågar och/eller behöver, i nuläget eller längre fram”.
Efterfrågan på arbetskraft är inte är helt enkelt att mäta. I teorin kan den härledas från efterfrågan på varor och tjänster, men är även beroende av andra faktorer som påverkar produktionsförhållanden på olika marknader.
I denna rapport får de regionala matchningsindikatorer som togs fram av Reglab 2014 utgöra grunden för innehållet för såväl efterfrågan som utbud. Primärt mäts då efterfrågan i form av lediga jobb och inflödet av jobb.
Under andra kvartalet 2024 fanns det cirka 3 000 lediga jobb. Två tredjedelar av dessa fanns inom privat sektor. Efterfrågan inom offentlig sektor har ökat markant efter 2017, men är nu nere på samma nivå som innan 2017.
Över tid har antalet lediga jobb i länet ökat successivt sedan den lägsta noteringen i efterdyningarna av finanskrisen 2008. Privat sektor står för den högsta andelen av efterfrågan, med undantag för några enstaka observationstillfällen.
Figur 4
Efter nedgången på arbetsmarknaden i samband med finanskrisen 2008, då omsättningen på arbetsmarknaden i termer av jobbinflöde låg på drygt 14 procent, har utvecklingen varit i stort sett positiv fram till pandemin 2020. Då skedde en kraftig, men också tillfällig nedgång. 2021-2022 är jobbinflödesnivån tillbaka på den nivå som rådde 2018-2019, närmare 20 procent.
Figur 5
En observation är att majoriteten av utlysta tjänster tillsätts
av individer som redan är aktiva i yrkeslivet, inte de som är nyinträdda
på arbetsmarknaden. De nyinträdda ligger runt 5-6 procent, medan andelen
jobbytare är ungefär det dubbla.
Hur stor andel som jobbar inom yrken med olika former av kvalifikationskrav speglar olika arbetsgivares efterfrågan på kompetens. Sammansättningen av kvalifikationskrav varierar relativt mycket mellan Sveriges län. Gotlands län har störst andel som arbetar inom enklare yrken, med ungefär 7 procent av de förvärvsarbetande i länet. Dock jobbar generellt relativt få inom dessa yrken, oavsett region.
Om vi i stället fokuserar på yrken med kvalifikationskrav som motsvarar gymnasial kompetens är skillnaderna större mellan Sveriges län. Lägst andel återfinns i Stockholms län där ungefär 35 procent av de förvärvsarbetande har den typen av yrken, medan störst andel återfinns i Kalmar län med ungefär 55 procent av de förvärvsarbetande.
För yrken med högre kvalifikationskrav, exempelvis “motsvarande fördjupad högskolekompetens”, är situationen mer eller mindre det omvända. Högst andel har Stockholms län med ungefär 30 procent av de förvärvsarbetande, medan Kalmar län med ungefär 19 procent har lägst andel. Kvalifikationskraven i Dalarna påminner om de i Kalmar, med relativt stor andel av de förvärvsarbetande inom yrken med motsvarande gymnasial kompetens och färre inom yrken som kräver olika former av högskolekompetens.
Figur 6
Även mellan branscher varierar kvalifikationskraven. Högst andel
som arbetar inom yrken av enklare karaktär återfinns i Dalarna inom
hotell och restaurang, där mer än var fjärde arbetar inom den typen av
yrke. Detta kan delvis förklaras av att hotell och restaurang också är
den bransch i Dalarna med högst andel utrikes födda anställda. Personer
som tillhör denna grupp tenderar även att ha förgymnasiala utbildningar
i större utsträckning än inrikes födda (se även avsnitt 4).
Även inom företagstjänster är många yrken av enklare karaktär, medan det omvända gäller inom exempelvis utbildning, offentlig förvaltning samt IT och kommunikation. Där arbetar omkring hälften av de anställda inom yrken som med kvalifikationskrav motsvarande fördjupad högskolekompetens.
Figur 7
Hotell och restaurang är den bransch där den klart största andelen yngre arbetar, drygt 25 procent av de förvärvsarbetande är mellan 16 och 19 år gamla. Även inom kultur, fritid och nöje är många av de förvärvsarbetande unga, vilket är ett kvitto på att många unga tar sitt första steg in på arbetsmarknaden inom dessa branscher.
Det omvända gäller för jord och skogsbruk, där närmare 75 procent av de förvärvsarbetande är äldre än 50 år. Detta kan delvis förklaras med att alla som äger en skogsfastighet räknas som förvärvsarbetande och många av dessa tenderar att vara äldre.
Figur 8
Störst antal personer över 50 år arbetar i Dalarna inom vård och
omsorg. Ungefär 11 800 förvärvsarbetande inom branschen är minst 50 år
och kommer således att gå i pension inom 15-20 år. Detta, i kombination
med en befolkning som blir allt äldre och därför efterfrågar mer vård,
leder till ett stort rekryteringsbehov inom vård och omsorg idag och i
framtiden.
Även inom tillverkning och utvinning är relativt många över 50 år, ca 8 500 förvärvsarbetande. Det är en hög andel av de cirka 21 000 som arbetar inom branschen, men det är svårare att säga hur behovet är i framtiden. Tillverkning och utvinning är en bransch som har varit i förändring över tid, med minskat antal anställda. Från 1990 till 2023 har antalet förvärvsarbetande i branschen minskat med 13 000 (se figur 13 nedan).
Figur 9
Företagens möjlighet att kompetensförsörja sina verksamheter utgår från det kortsiktiga utbudet av arbetskraft och de individer som står till arbetsmarknadens förfogande, det vill säga de som arbetar och de som söker arbete. Utbudet av arbetskraft i ett visst område består av de som bor i området, de som kan pendla till området och de som kan distansarbeta. Omfattningen på utbudet påverkas även av antal timmar de önskar arbeta.
Det långsiktiga utbudet av arbetskraft påverkas av förändringar i individers utbildningsnivåer, kompetensutveckling, in- och utflyttning, pendlingsbenägenhet med mera. Att beskriva utvecklingen inom dessa områden är viktigt för att kunna bedöma hur kompetensförsörjningen kommer att se ut på längre sikt. Det är även viktigt att studera de som idag inte ingår i arbetskraften, men som kan göra det i framtiden.
I detta avsnitt kommer utbudet av arbetskraft beskrivas utifrån hur stor andel av befolkningen som är i vad som brukar kallas för arbetsför ålder, det vill säga mellan 20 och 64 år gamla. Visserligen jobbar människor allt längre upp i åldrarna, men den största andelen arbetar när de är i arbetsför ålder.
Historisk data över exempelvis antal förvärvsarbetande i olika branscher visar när efterfrågan möter utbud, det vill säga när en person blir anställd. Efterfrågan kan dock överstiga utbudet. Det blir exempelvis allt vanligare att företag har svårt att hitta arbetskraft, något som inte återspeglas i figurerna nedan.
Personer som ingår i arbetskraften är antingen förvärvsarbetande eller inskrivna på arbetsförmedlingen. Sedan 2006 har arbetskraftsdeltagandet, för både kvinnor och män i arbetsför ålder, ökat. För män är andelen knappt 88 procent under 2022 medan kvinnors andel är omkring tre procentenheter lägre vid samma tidpunkt. Över tid har dock skillnaden mellan män och kvinnors arbetskraftsdeltagande minskat.
Figur 10
Arbetskraftsdeltagandet i Dalarna under 2022 är högre än
riksgenomsnittet för såväl män som kvinnor.
I Dalarna är den klart största branschen, sett till antalet förvärvsarbetande, vård och omsorg med ungefär 31 000 anställda. Detta kan delvis förklaras med att befolkningen i Dalarna, precis som många andra glesbefolkade län, har en relativt hög medelålder, något som medför att mer vård och omsorg efterfrågas. SCB bedömer att behovet av arbetskraft inom vård och omsorg kommer att öka i takt med en åldrande befolkning, särskilt inom äldreomsorgen (SCB, 2024).
Andra branscher med många anställda i Dalarna är tillverkning och utvinning samt utbildning, med cirka 20 000 respektive 14 000 anställda. Inom vård och omsorg samt utbildning är en övervägande majoritet av de sysselsatta kvinnor, medan det omvända gäller för tillverkning och utvinning, bygg samt transport.
Figur 11
Historiskt har tillverkning och utvinning varit den största
branschen i Dalarna sett till antalet anställda, men dess betydelse har
minskat över tid. Idag är tillverkning och utvinning den tredje största
branschen i Dalarna, en förändring som återspeglar den allmänna trenden
i många regioner där tjänstesektorn har fått ökad betydelse över tid.
Dessutom har företag inom tillverkning och utvinning idag en mer
automatiserad produktion än de hade för 30 år sedan, vilket medför att
det behövs färre antal anställda i produktionen.
Figur 12
Bland övriga branscher har det skett en stor ökning av antalet
förvärvsarbetande inom företagstjänster och finans där det jobbar 50
procent fler idag än 1990. Detta beror sannolikt på att många företag
idag upphandlar vissa tjänster, såsom lokalvård. Om exempelvis ett
tillverkande företag som SSAB tidigare anställde lokalvårdare själva, så
återfanns dessa inom branschen tillverkning och utvinning, men om
företaget istället upphandlar sådan verksamhet till andra företag
specialiserade inom området, räknas lokalvårdarna i stället som
förvärvsarbetande inom branschen företagstjänster, finans mm. Även inom
kultur och utbildning jobbar många fler idag än 1990.
Dessa sektorer har således bidragit till att bredda och diversifiera arbetsmarknaden i Dalarna. Sammantaget speglar denna utveckling en omställning mot en mer serviceorienterad ekonomi, medan vissa traditionella sektorer har minskat i omfattning.
Figur 13
Olika kommuner i Dalarna har olika branschstrukturer, vilket
åskådliggörs i figuren nedan. I södra delarna av länet, exempelvis
Avesta och Ludvika, är tillverkningsindustrin fortfarande en av de
största arbetsgivarna, med företag såsom Outokumpu (Avesta) och Hitachi
(Ludvika). I de kommuner som har ett akutsjukhus, Falun och Mora, är
vård och omsorg den viktigaste branschen, vilket även gäller för Säter
och Rättvik. I Leksand spelar handel en stor roll, då kommunen är säte
för bland annat Clas Ohlson.
I de nordligaste kommunerna (Malung-Sälen, Orsa och Älvdalen) är byggindustrin en av de största arbetsgivarna, vilket delvis kan förklaras av den byggboom som skett i Dalarnas fjällvärld. Det är även tydligt att näringslivet i länets två största orter (Borlänge och Falun) domineras av tjänstesektorn (handel, företagstjänster, och offentlig förvaltning) samt utbildning.
Figur 14
Bland Sveriges regioner är de befolkningsmässigt största även de vars befolkning i arbetsför ålder (20 - 64 år) har ökat mest det senaste dryga decenniet. Typiskt för dessa regioner är att de har ett positivt inrikes flyttnetto, det vill säga människor i arbetsför ålder flyttar från andra delar av Sverige till exempelvis Stockholm eller Uppsala i större utsträckning än de flyttar därifrån. För många mindre regioner, såsom Dalarna, gäller det omvända. Härifrån flyttar många till andra regioner i Sverige, såväl utrikes födda som exempelvis har hamnat i Dalarna när de invandrat till Sverige, som inrikes födda.
I Sverige har invandringen (utrikes flyttnetto) haft en positiv inverkan på den arbetsföra delen av befolkningens storlek det senaste dryga decenniet. Samtliga regioner har ett positivt utrikes flyttnetto.
I vissa regioner, däribland Dalarna, motverkas dock denna ökning av ett negativt inrikes flyttnetto och en negativ demografisk förändring, vilket sammantaget ger en minskande befolkning.
Figur 15
Om den arbetsföra befolkningen delas upp i inrikes respektive
utrikes födda, framträder en mer nyanserad bild än den i föregående
diagram. Tydligt är att Dalarnas arbetsföra befolkning minskat i antal
de senaste decennierna och att detta drivs av att den inrikes födda
delen av befolkningen minskar. I Dalarna har antalet inrikes födda
invånare i arbetsför ålder minskat från ungefär 145 000 personer år 2002
till ca 125 000 år 2022. Samtidigt har en relativt stor invandring
medfört att utrikes födda invånare i arbetsför ålder har ökat från
ungefär 12 000 personer år 2002 till ca 26 000 år 2022.
Figur 16
I figuren nedan blir det tydligt att de unga (0-19 år) och de i
arbetsför ålder (20-64 år) har minskat sedan slutet på 1960-talet, medan
de äldre (65-79 år och 80+ år) har ökat kraftigt under samma tidsperiod,
en utveckling som dessutom prognostiseras fortsätta i framtiden.
Figur 17
Personer som pendlar till arbete är en komponent av arbetskraften som behöver studeras. Om arbetsmarknaden i den egna kommunen är svag, kan pendling till andra kommuners arbetsmarknader erbjuda möjligheter till arbete och bidra till en totalt sett starkare arbetsmarknad.
För att fördjupa förståelsen för utbudet av arbetskraft bör lokala arbetsmarknadsregioner inkluderas i analysen, utöver kommuner eller län som analysenhet. Lokala arbetsmarknadsregioner skapas utifrån pendlingsrelationer mellan kommuner.
Det som i första hand påverkar pendlingsmönster är närheten till större städer. Högst andel utpendlare i Sverige har Uppsala län, där närmare var fjärde boende som förvärvsarbetar gör det i ett annat län, Stockholm i stor utsträckning. Även Södermanland och Västmanland, som båda ligger relativt nära Stockholm, har stor utpendling. Hallands närhet till arbetsmarknaden i Göteborg med omnejd bidrar sannolikt till en utpendlingsandel på cirka 23 procent. Störst andel inpendlare har Kronobergs län. I Dalarna är andelen förvärvsarbetande som pendlar över länsgräns relativt liten.
Peter! Har vi mer aktuella siffror för diagram 18 och 19?
Figur 18
Att flera av kommunerna i Dalarna tillhör större
arbetsmarknadsregioner blir tydligt i diagrammet nedan. Störst andel
utpendling har Säter där ungefär 56 procent av de boende som
förvärvsarbetar gör det i en annan kommun, i stor utsträckning Borlänge.
Även Gagnef (pendling till Borlänge), Smedjebacken (pendling till
Ludvika) och Orsa (pendling till Mora) är kommuner där många pendlar
till sitt arbete. Störst inpendling har Borlänge, där ungefär 38 procent
av de förvärvsarbetande bor i en annan kommun. I norra Dalarna, med
flera kommuner som till ytan är stora, exempelvis Malung-Sälen och
Älvdalen, är situationen det omvända. Här bor och arbetar de allra
flesta i samma kommun.
Figur 19
Utbildningsnivån bland Dalarnas invånare varierar såväl mellan kvinnor och män, som mellan inrikes och utrikes födda. Kvinnor har generellt en högre utbildningsnivå än män. Ungefär var fjärde kvinna (inrikes och utrikes födda) har en eftergymnasial utbildning på minst 3 år, vilket motsvarar minst kandidatexamen. För män är motsvarande siffra ungefär 13 procent för inrikes födda och cirka 17 procent för utrikes födda. Således är en större andel av de utrikes födda högutbildade.
Annars återfinns den största skillnaden mellan grupperna bland de med lägst utbildningsnivå. I gruppen inrikes födda har i praktiken alla mellan 20 och 64 år åtminstone en högstadieutbildning. För utrikes födda är bilden helt annorlunda. Drygt 16 procent av de utrikes födda kvinnorna och ungefär 13 procent av de utrikes födda männen har en högsta utbildning som understiger högstadiet. Detta är sannolikt en av förklaringarna till att utrikes födda har en klart lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Personer med lägre utbildningsnivå har svårare att möta företagens kompetenskrav och hitta jobb, och står därför längre ifrån arbetsmarknaden.
Figur 20
Det är även stora skillnader i utbildningsnivå mellan
åldersgrupper. Om vi enbart fokuserar på de med en lägst utbildning, är
det tydligt att äldre är överrepresenterade i Dalarna. Detta beror
sannolikt på att utbildningsnivån i samhället har ökat över tid. Längre
tillbaka var kraven på arbetsmarknaden lägre, vilket gjorde det möjligt
att gå ut högstadiet och sedan få ett jobb, något som är mycket svårare
idag.
Antalet med låg utbildning minskar därefter med åldern ner till åldersgruppen runt 40 år, innan mönstret bryts. Att yngre åldersgrupper, framförallt de mellan 20 och 35 år, har relativt många med låg utbildning, beror troligtvis på att personer födda utrikes, som generellt har en lägre utbildningsnivå än inrikes födda, är överrepresenterade i dessa åldersgrupper.
Figur 21
I jämförelse med andra län är utbildningsnivån i Dalarna
relativt låg, men också med en relativt stor spridning mellan kvinnor
och män. År 2023 hade Dalarna näst lägst andel med eftergymnasialt
utbildade bland Sveriges län. Ungefär 30 procent av kvinnorna och 16
procent av männen i Dalarna har en eftergymnasial utbildning om minst 3
år. Det kan jämföras med 45 procent för kvinnor respektive 35 procent
för män i Stockholm, det län som har högst utbildningsnivå i
Sverige.
Figur 22
Utbildningsnivån i samhället har dock ökat avsevärt över tid,
vilket vi har berört tidigare. Andelen kvinnor som har minst tre års
eftergymnasial utbildning i Dalarna har ökat från ungefär 7 procent till
cirka 30 procent mellan 1985 till 2023. Andelen män med motsvarande
utbildningsnivå har ökat från ungefär 7 procent till cirka 16 procent
under samma tidsperiod.
Det finns flera möjliga förklaringar till att fler kvinnor än män är högt utbildade. En orsak är att kvinnor i högre utsträckning jobbar inom vård och omsorg samt utbildning, där de flesta yrkesgrupper kräver eftergymnasial utbildning på minst tre år. En annan förklaring är att kvinnor generellt sätt, oavsett utbildning, påbörjar eftergymnasiala studier i högre utsträckning än män (SCB, 2019)
Figur 23
En viktig komponent för att matcha utbudet av arbetskraft med efterfrågan på arbetsmarknaden är att se till att utbildningssystemet är anpassat till arbetsmarknadens behov. Det är därför viktigt att studera mer ingående vilka typer av utbildningar som erbjuds och efterfrågas i Dalarna, på alla utbildningsnivåer.
För att få en bättre uppfattning om utbildningssystemet i Dalarna och hur det fungerar, rekommenderas att läsa:
Utbildningssystemet är uppdelat i flera nivåer och sträcker sig från förskola till högre utbildning. Här är en översikt över de olika utbildningsnivåerna efter grundskolan:
Efter avslutad grundskola kan eleverna välja att fortsätta till gymnasieskolan, som varar i tre år. Gymnasieskolan ger eleverna möjlighet att specialisera sig inom olika ämnesområden och förbereder dem för högre utbildning eller arbetsmarknaden. Studieinriktningar kan vara allt ifrån högskoleförberedande program till yrkesinriktade program. Några av de mindre kommunerna i Dalarna har inte egen gymnasieutbildning, utan de samverkar med andra kommuner för att erbjuda gymnasieutbildning. I vissa kommuner som erbjuder gymnasieskola kan det finnas samarbeten för att erbjuda elever program som inte finns inom kommunens utbud.
Det finns påläggsutbildningar eller kompletterande utbildningar som erbjuds till vuxna som inte är på högskolenivå. Det övergripande namnet på dessa är Vux. I Dalarna så går Vux under namnet DalaWux, vilket är ett samverkansorgan för all den kommunala vuxenutbildningen i alla 15 kommuner i Dalarna. Komvux är ett annat namn för den kommunala vuxenutbildningen. Syftet med Komvux är att en elev får möjlighet att förse sig med grundskole- och gymnasieutbildning för dem som saknar dessa kvalifikationer. Inom Komvux kan en elev läsa allt ifrån enstaka kurser till hela utbildningspaket, vissa yrkesutbildningar sker på Komvuxnivå, precis som på gymnasienivå.
En annan utbildningsform för vuxna är YH-utbildning, vilket står för yrkeshögskoleutbildning. YH-utbildningar sker i samarbete med näringslivet och är meningen att de ska leda till jobb efter examen. Merparten av YH-utbildningen sker via kurser, men ungefär en tredjedel av utbildning sker via praktik, så kallat lärande i arbetslivet (LIA). De flesta YH-utbildningarna varar mellan 1-2 år och består av 200-40O YH-poäng, där fem poäng motsvarar en veckas studier.
Folkhögskolor är utbildningsinstitutioner som erbjuder vuxenutbildning på en informell och folklig nivå. Dessa skolor har sitt ursprung i 1800-talets folkbildningsrörelse och strävar efter att erbjuda möjligheter till personlig utveckling och lärande utan formella krav på förkunskaper eller examensbevis. Folkhögskolorna är öppna för alla, oavsett ålder eller tidigare utbildning. Eleverna uppmuntras att delta aktivt i gemenskapen och bidra till en öppen och inkluderande lärandemiljö. Då folkhögskolorna inte utmynnar i traditionella examina, är de friare att experimentera med innehållet och läroplanen. Till skillnad från annan vuxenutbildning så syftar deras kurser snarare till att berika individens personliga och kreativa erfarenheter.
Den sista varianten av utbildning är arbetsmarknadsutbildning som oftast sker inom ramen för Arbetsförmedlingens uppdrag. Syftet är att erbjuda en kort, yrkesinriktad utbildning som kan leda till jobb inom yrken där det är brist på utbildad personal och den är framförallt inriktad till personer som av olika skäl har svårt att hitta jobb. Oftast sker utbildningen genom att Arbetsförmedlingen beställer en riktad utbildning av en privat eller kommunal utbildningsanordnare, för att fylla kompetensluckor som finns på arbetsmarknaden.Vid antagningen hösten 2024 antogs flest unga i Dalarna till introduktionsprogrammet, ett program dit enbart personer som inte är behöriga till andra program antas. Bland de nationella programmen antogs flest till ekonomiprogrammet, samhällsvetenskapsprogrammet och teknikprogrammet. Högskoleförberedande program är således mest populära bland länets ungdomar. Bland yrkesförberedande program antogs flest till bygg- och anläggningsprogrammet respektive fordons- och transportprogrammet.
Figur 24
Det råder stora könsmässiga skillnader mellan antagna till olika
program. För högskoleförberedande program är obalansen störst på
samhällsvetenskapsprogrammet, dit klart flest flickor antas och
teknikprogrammet, dit klart flest pojkar antas. Bland yrkesförberedande
program är det en överväldigande majoritet flickor som antas till vård-
och omsorgsprogrammet, medan en överväldigande majoritet pojkar antas
till bygg- och anläggningsprogrammet och el- och energiprogrammet. Dessa
obalanser återspeglas även senare i arbetslivet. Kvinnor är
överrepresenterade inom vård och omsorg, och utbildning, medan män är i
klar majoritet inom byggsektorn. Om målsättningen är att skapa en mer
jämställd fördelning mellan olika branscher i arbetslivet, är det
således viktigt att börja arbetet redan i skolan. Det finns
uppenbarligen stora skillnader mellan vilka val pojkar och flickor gör
redan då.
Figur 25
Det program som ökat klart mest i antalet antagna är
introduktionsprogrammet. År 2011 antogs 91 personer till programmet, en
siffra som ökat till 585 år 2024. Bland studieförberedande program är
ökningen störst på ekonomiprogrammet, dit mer än dubbelt så många antas
idag som 2011. Bland program som i första hand kan ses som
yrkesförberedande har antalet antagna till naturbruksprogrammet ökat
avsevärt sedan 2011, medan antalet antagna till restaurang- och
livsmedelsprogrammet samt hotell- och turismprogrammet har minskat
tydligt.
Figur 26
Prognosen för den kommande tioårsperioden pekar inte på några dramatiska förändringar i nuvarande antagningsmönster. Introduktionsprogrammet förväntas även framöver vara det största programmet, följt av samhällsvetenskap, ekonomi och naturvetenskap.
Figur 27
Peter! Har vi data på genomströmningen
(vilka tar examen?) i gymnasieutbildningarna, inte bara de som är
antagna? Kolla om vi kan inkludera detta!
De som tog examen från Högskolan Dalarna läsåret 2021 gjorde det i stor utsträckning från två program, hälso- och sjukvård samt pedagogik och lärarutbildning med närmare 400 examinerade vardera. Efter en nedgång 2015, är antalet examinerade från dessa program idag på ungefär samma nivå som de var runt 2010.
Ett annat populärt program är företagsekonomi, handel och administration med 116 examinerade. Från detta program examineras fler idag än 2010, men det har varit en tydlig nedgång sedan 2015. Ett program som minskat avsevärt sedan 2010 är teknik och teknisk industri, där antalet examinerade 2021 är ungefär en tredjedel av jämfört med 2010.
Figur 28
En yrkeshögskola är en utbildningsform för yrkesinriktade studier på eftergymnasial nivå. Dess exakta roll varierar mellan olika länder. Inom yrkeshögskolan i Sverige finns två typer av examen på eftergymnasial nivå:
Yrkeshögskolan i Dalarna är i första hand inriktad på utbildningar inom vård och omsorg, vilket återspeglar sig på länets arbetsmarknad. Den vanligaste branschen för examinerade från yrkeshögskolan var år 2021 specialiserad sluten somatisk hälso- och sjukvård på sjukhus, med 233 förvärvsarbetande i Dalarna. Det finns dock även utbildningar inom tillverkning och utvinning, då specifikt utvinning av annan malm.
Figur 29
Det vanligaste inriktningen för personer som tagit en examen för
yrkeshögskolan och förvärvsarbetar i Dalarna var år 2021
läkarsekreterarutbildning, med 178 förvärvsarbetande. Även relativt
många med inriktningar mot psykiatrisk vård och tandsköterska
förvärvsarbetar i Dalarna.
Figur 30
2018 påbörjade drygt 190 personer en YH-utbildning i Dalarna. De
efterföljande tre åren ökade antalet till cirka 250 för att därefter
minska till knappt 160 personer under 2022 och 2023.
Figur 31
En väl fungerande arbetsmarknad kännetecknas bland annat av att många arbetar, att många arbetar med vad de är utbildade till och att det inte råder någon större brist på kompetens. En arbetsmarknad med dessa kännetecken kan sannolikt hantera såväl kriser i samhället, som de utmaningar som arbetsmarknaden ställs inför i framtiden.
Sysselsättningsgraden, det vill säga i vilken utsträckning människor i arbetsför ålder (20-64 år) arbetar, skiljer sig framförallt åt mellan inrikes och utrikes födda. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda är lägre än sysselsättningsgraden för inrikes födda i samtliga svenska län. Det finns även skillnader mellan kvinnor och män.
För inrikes födda, det vänstra diagrammet i figur 32 nedan, är sysselsättningsgraden för båda könen ungefär lika hög. Variationen i sysselsättningsgrad mellan länen är även den ganska liten, vilket ger små skillnader mot riksgenomsnittet.
För utrikes födda, det högra diagrammet i figur 32 nedan, är bilden annorlunda. Utrikes födda män har en högre sysselsättningsgrad än utrikes födda kvinnor i samtliga län förutom Norrbotten. I Dalarna var sysselsättningsgraden bland utrikes födda män ungefär 73 procent, vilket är cirka 7 procentenheter mer än för utrikes födda kvinnor.
Figur 32
Något som behöver tas hänsyn till vid en analys av
sysselsättningsgraden bland utrikes födda är hur lång tid personerna har
varit i Sverige, samt vilken utbildningsnivå de har. För en djupare
diskussion runt detta, se Region Dalarnas rapport
“Kvinnor
och män i Dalarna”.
Vad gäller sysselsättningsgrad uppvisar kommunerna i Dalarna ett liknande mönster som länen på nationell nivå. Gruppen inrikes födda har en högre sysselsättningsgrad i samtliga kommuner i Dalarna jämfört med utrikes födda. Även här är sysselsättningsgraden för inrikes födda kvinnor och män ungefär lika hög. För utrikes födda är det däremot stora skillnader mellan kvinnor och män, men också mellan olika kommuner. I linje med den nationella bilden är sysselsättningsgraden högre för gruppen utrikes födda män än för utrikes födda kvinnor.
Sysselsättningsgraden för utrikes födda män skiljer sig dock åt mellan kommuner där den högsta sysselsättningsgraden finns i Gagnef (cirka 81 procent) och den lägsta i Smedjebacken (cirka 66 procent).
Skillnaderna mellan utrikes födda kvinnor och män är mer synliga mellan kommuner i Dalarna än när länen som helhet jämförs. Mora har den högsta sysselsättningsgraden för gruppen utrikes födda kvinnor, cirka 76 procent, och ligger klart över genomsnittet för Dalarnas län (knappt 66 procent). Samtidigt är sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor i Avesta kommun bara 61 procent.
Värt att notera är att en del av skillnaden i utrikes föddas sysselsättningsgrad mellan kommunerna i Dalarna sannolikt kan förklaras av skillnader i antalet personer som invandrade under åren runt flyktingkrisen 2015. Exempelvis var Avesta, Ludvika och Hedemora de tre kommuner som hade högst invandring i förhållande till folkmängd under 2015, 2016 och 2017.
Figur 33
Över tid har sysselsättningsgraden för personer i arbetsför
ålder i Dalarna ökat bland både kvinnor och män. Sedan 1993 har andelen
ökat från cirka 70 procent till drygt 80 procent för kvinnor och 84
procent för män.
Figur 34
Grafen nedan visar arbetslösheten i Sverige och Dalarna under
perioden 2008 till 2023. Andelen arbetslösa i Dalarna (de mörkgröna
staplarna) har konsekvent varit lägre än andelen arbetslösa i Sverige
(de ljusgröna staplarna). Sedan pandemin har andelen arbetslösa i både
Sverige och Dalarna sjunkit, och 2023 var arbetslösheten i genomsnitt
6,4 respektive 5,8 procent. Under andra kvartalet 2024 var
arbetslösheten i Dalarna 5,3 procent, att jämföra med 6,5 procent för
riket som helhet
(Arbetsförmedlingen,
2024).
Dalarnas låga arbetslöshet beror till viss del på att:
Dalarna har en mångsidig ekonomi med olika industrier och sektorer, vilket kan minska sårbarheten för arbetslöshet. Om en sektor drabbas av nedgång kan andra sektorer fortfarande erbjuda möjligheter till sysselsättning (Region Dalarna, 2022; Teknikföretagen, 2019).
En aktiv och stark arbetsmarknad, med företag som skapar nya arbetstillfällen och expansion av befintliga företag, kan bidra till att minska arbetslösheten (Arbetsförmedlingen, 2024).
Dalarna har goda kommunikationsmöjligheter och närhet till städer med hög ekonomisk aktivitet, vilket kan öka möjligheterna till arbete och affärsmöjligheter (Region Dalarna, 2021).
Det finns stöd för lokala företag, vilket stimulerar ekonomin och skapar fler arbetstillfällen (Se Region Dalarna, Företagsstöd).
Figur 35
Nivån av matchning på arbetsmarknaden mäter i hur stor utsträckning människor jobbar med vad de är utbildade till. Generellt tenderar olika typer av specialiserade eftergymnasiala utbildningar, exempelvis läkare och psykologer, ha hög matchning. Utbildar man sig till läkare är det väldigt hög sannolikhet att man även har det som yrke (över 90 procent). På andra sidan av spektrumet finns dels olika former av gymnasieutbildningar, dels eftergymnasiala utbildningar inom exempelvis humaniora och konst, där runt hälften jobbar med vad de är utbildade till.
I stora drag ligger matchninggraden på runt 73 procent för kvinnor och 70 procent för män i Sverige. Det finns vissa skillnader mellan länen, men dessa är relativt små. I Dalarna är matchningsgraden cirka 72 procent för kvinnor och 68 för män , vilket alltså är marginellt lägre än riket som helhet.
Figur 36
Matchningen på arbetsmarknaden tenderar att variera beroende på
var man är född. I Dalarna har inrikes födda högst matchning med 72
procent för kvinnor och 69 procent för män. Lägst matchningsgrad för män
har personer födda i Afrika (cirka 59 procent), medan personer födda i
Norden eller EU utom Sverige har lägst matchningsgrad för kvinnor (cirka
68 procent). Kvinnor födda i Afrika är dock den kategori i diagrammet
nedan som har högst matchningsgrad med knappt 76 procent.
Figur 37
Ett ytterligare sätt att betrakta matchningen på arbetsmarknaden
är att titta på förhållandet mellan arbetslösa och lediga jobb. Den
senaste tillgängliga statistiken är för andra kvartalet 2024. Då fanns 3
000 lediga jobb, samtidigt som antalet arbetslösa uppgick till drygt 13
000. En stark arbetsmarknad som helhet karaktäriseras av balans mellan
antalet lediga jobb och arbetslösa. Diagrammet nedan visar även
konjunkturens påverkan, till exempel under finanskrisen 2009 som
minskade utbudet av lediga jobb samtidigt som antal arbetslösa
ökade.
Figur 38
Ytterligare en viktig aspekt av arbetsmarknaden är hur lätt det är för arbetsgivare att hitta arbetskraft med rätt kompetens. Bland Sveriges län varierar den upplevda bristen på arbetskraft relativt mycket. Lättast att hitta kompetens år 2023 har småföretag i Östergötland, där ungefär 20 procent av småföretagen uppger att de har brist på kompetens, att jämföra med Norrbotten, där ungefär 45 procent av småföretagen uppger att de har samma brist. I Dalarna upplever ungefär 41 procent av småföretagarna att de har svårt att hitta arbetskraft, vilket är en ökning med 13 procentenheter sedan undersökningen som gjordes 2020.
Figur 39
Det finns en underliggande svårighet i att separera bristen på
arbetskraft från bristen på kompetens. En situation med allt färre i
arbetsför ålder skapar en generell brist på arbetskraft, men den
förstärker sannolikt även bristen på kompetens då arbetskraftsreserven
minskar. Arbetsgivarna behöver därför anställa individer som står längre
från de kompetenskrav som ställs, vilket ökar behovet av
vidareutbildning efter anställning. För ett djupare resonemang om dessa
två brister och potentiella lösningar hänvisas till
Tillväxtanalys,
2024.
Arbetsmarknaden och kompetensförsörjningen i Dalarna är komplex med flera utmaningar som samspelar. Dessa utmaningar inkluderar en åldrande befolkning, minskat arbetskraftsutbud, ökande kompetenskrav och svårigheter att matcha arbetskraftens kvalifikationer med efterfrågan från arbetsgivare.
1. Arbetskraftsefterfrågan
Arbetskraftsefterfrågan i Dalarna har ökat markant det senaste
decenniet. Det är främst privat sektor som står för majoriteten av de
lediga jobben, även om offentlig sektor också haft en markant
efterfrågeökning. Den totala efterfrågan är dock svår att kvantifiera
exakt, då den påverkas av olika faktorer såsom ekonomiska trender och
teknologiska förändringar. Det finns även en variation i efterfrågan på
arbetskraft, beroende på bransch och region. Till exempel har hotell-
och restaurangbranschen ett stort behov av enklare arbetskraft, medan
andra sektorer, såsom IT och offentlig förvaltning, efterfrågar högre
kvalifikationer.
2. Arbetskraftsutbud
Utbudet av
arbetskraft minskar stadigt, främst på grund av en åldrande befolkning
och ett negativt flyttnetto i många delar av Dalarna. Mellan 2002 och
2022 minskade antalet inrikes födda i arbetsför ålder med cirka 20 000
personer, och även om antalet utrikes födda har ökat, har detta inte
varit tillräckligt för att kompensera för förlusten. Det långsiktiga
utbudet påverkas av förändringar i utbildningsnivåer, pendlingsmönster
och migration, men den ökade andelen äldre innebär också ett större
behov av arbetskraft inom vård och omsorg, något som framstår som en
kritisk utmaning.
3. Kompetens och kvalifikationskrav
En
viktig aspekt av arbetsmarknaden är hur arbetsgivare efterfrågar olika
nivåer av kompetens. I Dalarna finns det stora skillnader i vilka typer
av jobb som dominerar. Sektorer som vård och omsorg samt utbildning
kräver ofta högre utbildning, medan andra, såsom hotell- och restaurang,
främst efterfrågar arbetskraft med enklare kvalifikationer. Det finns
stora variationer inom och mellan regioner i efterfrågan på gymnasial
och högre utbildning. Dalarna har en hög andel yrken som kräver
gymnasial kompetens, medan Stockholms län har flest jobb med krav på
högskoleutbildning.
4. Matchning på arbetsmarknaden
En central
utmaning är matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. I
Dalarna är sysselsättningsgraden högre än riksgenomsnittet, men det
finns stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda.
Sysselsättningsgraden är generellt sett lägre för utrikes födda, vilket
till stor del kan bero på lägre utbildningsnivå och svårigheter att
anpassa sig till arbetsmarknadens krav. Matchningen försvåras också av
skillnader mellan kvinnor och män, där kvinnor i högre grad arbetar inom
vård, omsorg och utbildning medan män är överrepresenterade inom bygg-
och tillverkningssektorerna. Dessutom tenderar utrikes födda att ha
svårare att få jobb som motsvarar deras utbildning, vilket försvårar
integrationen på arbetsmarknaden.
5. Arbetsmarknadens åldersstruktur
En
annan viktig faktor är åldersstrukturen inom olika sektorer. Särskilt
inom vård och omsorg, men även i tillverkningssektorn, är en stor del av
arbetskraften över 50 år, vilket innebär att många kommer att gå i
pension inom de närmaste 15-20 åren. Detta, i kombination med att
befolkningen i Dalarna blir allt äldre, innebär ett stort framtida
rekryteringsbehov inom dessa sektorer. Särskilt vården står inför en
allvarlig situation där efterfrågan på tjänster ökar samtidigt som
tillgången på arbetskraft minskar.
6. Brist på arbetskraft och kompetens
Det
finns en utbredd uppfattning om kompetensbrist bland arbetsgivare,
särskilt inom småföretag. I Dalarna upplever omkring 41 procent av
småföretagen svårigheter att hitta rätt kompetens, vilket är en ökning
med 13 procentenheter från tidigare år. Bristen på arbetskraft förstärks
av att den totala arbetskraftsreserven minskar, vilket gör det svårt för
arbetsgivare att hitta kvalificerade kandidater. För att hantera detta
måste arbetsgivarna ofta sänka kompetenskraven och investera i
vidareutbildning.
Det finns ett tydligt behov av att hitta nya lösningar för att hantera kompetensförsörjningsutmaningarna. Teknologisk utveckling, förändrade arbetsmarknadsstrukturer och en åldrande befolkning ställer höga krav på utbildningssystemet och arbetsmarknadsinsatser. För att uppnå långsiktig hållbarhet och uppfylla målen i Dalastrategin 2030, måste regionen satsa på att förbättra matchningen mellan utbildning och arbetsmarknadsbehov, samt underlätta för unga och utrikes födda att integreras på arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis är kompetensförsörjningen i Dalarna en av de största utmaningarna för regionens framtida utveckling. Med rätt strategiska insatser och samarbete mellan offentlig sektor, näringsliv och utbildningsinstitutioner kan dock dessa utmaningar mötas på ett hållbart sätt.
Region Dalarna kommer att utveckla rapportens innehåll över tid med fördjupningar inom olika avsnitt, som kan ytterligare bidra till en ökad kunskap om arbetsmarknaden. Allt i syfte att hjälpa arbetsmarknadens aktörer att hitta lösningar som kan skapa en förbättrad kompetensförsörjning för framtiden.
Ett exempel på planerad utveckling är att inkludera mer prognosunderlag för arbetsmarknaden som helhet och för olika branscher.
Sammanfattningsvis finns det en tydlig skillnad i sysselsättningsgraden mellan inrikes och utrikes födda. Samtidigt ökar andelen utrikes födda av den totala befolkningen i arbetsför ålder. För att möta den arbetskrafts- och kompetensbrist som råder är en viktig del att fortsatt öka sysselsättningsgraden för utrikes födda.
En fördjupning av pendlingsmönstren i Dalarna skulle behövas för att titta närmare på vem som pendlar och på vilket sätt.
Sammanfattningsvis kan Dalarnas befolkningsutveckling sägas vara i linje med en övergripande trend inom stora delar av västvärlden med en större andel äldre i befolkningen. En trend som kan medföra att Dalarna ställs inför ett antal utmaningar i framtiden:
Arbetskraftsbrist: Minskningen av unga och arbetsföra personer kan resultera i en brist på arbetskraft. Detta kan vara särskilt påtagligt inom vissa sektorer och yrken, vilket kan hämma ekonomisk tillväxt och innovation.
Ökad börda på sociala trygghetssystem: Med en ökande andel äldre människor ökar behovet av hälso- och sjukvård samt pensioner. Detta kan öka belastningen på sociala trygghetssystem och offentliga finanser om det inte finns tillräckliga ekonomiska resurser för att stödja den åldrande befolkningen.
Strukturella förändringar på arbetsmarknaden: Arbetsmarknaden kan genomgå strukturella förändringar för att anpassa sig till den förändrade demografiska profilen. Det kan innebära ökad efterfrågan på teknologiska lösningar, automation och andra effektiviseringsåtgärder för att kompensera för bristen på arbetskraft.
Ökad efterfrågan på vårdtjänster: En ökande äldre befolkning kan leda till en ökad efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster och äldreomsorg. Detta kan kräva investeringar och anpassningar inom hälso- och sjukvårdssystemet för att möta behoven hos den äldre befolkningen.
Vad kan sägas om efterfrågan på arbetskraft?
Sammanfattningsvis är arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft ett område som är svårt att mäta. Noterbart är att antalet lediga jobb…
När det gäller jobbinflöden tillsätts majoriteten av utlysta tjänster av individer som redan befinner sig på arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis från utbildningssystemet…
Kommentera utbudets relativt låga andelar med högskoleutbildade. Finns det höga krav från arbetsgivarna om att rekrytera i den kategorin kommer det att uppstå en tydlig brist. Den bristen löses inte i närtid, utan det måste ske en anpassning mot att rekrytera i gruppen som inte är lika välutbildad.
De högskoleförberedande gymnasieprogrammen är populära, men SCB:s prognoser (länk till SCB, 2024) för framtiden indikerar att det kan uppstå ett överskott av utbildade inom t ex humaniora och samhällsvetenskap. Dagens bristyrken inom hälso- och sjukvården riskerar att förbli bristyrken.
De som examineras från Högskolan Dalarna räcker inte till för att möta de behov som finns inom t ex hälso- och sjukvården. Det gapet behöver täckas av ökad inflyttning eller genom effektivisering i verksamheten.
Eventuellt tar vi med denna utblick, reflekterar över svårigheten med prognoser och en hänvisning till att titta djupare på olika branscher i kommande versioner.
Figur 40